Leiden 1613-1675 was a Dutch Golden Age painter, whose small, highly-polished paintings are typical of the Leiden fijnschilders. He specialised in genre scenes and is noted for his trompe l'oeil "niche" paintings and candlelit night-scenes with strong chiaroscuro. His first instructor in drawing and design was Bartholomew Dolendo, an engraver; and he afterwards learned the art of glass-painting under Peter Kouwhoorn. At the age of 15 he became a pupil of Rembrandt, with whom he continued for three years. From the great master of the Dutch school he acquired his skill in coloring, and in the more subtle effects of chiaroscuro; and the style of Rembrandt is reflected in several of his earlier pictures, notably in a portrait of himself at the age of 22, in the Bridge-water House gallery, and in the "Blind Tobit going to meet his Son", at Wardour Castle. At a comparatively early point in his career, however, he had formed a manner of his own distinct from, and indeed in some respects antagonistic to, that of his master. Gifted with unusual clearness of vision and precision of manipulation, he cultivated a minute and elaborate style of treatment; and probably few painters ever spent more time and pains on all the details of their pictures down to the most trivial. He is said to have spent five days in painting a hand; and his work was so fine that he found it necessary to manufacture his own brushes. Notwithstanding the minuteness of his touch, however, the general effect was harmonious and free from stiffness, and his color was always admirably fresh and transparent. He was fond of representing subjects in lantern or candle light, the effects of which he reproduced with a fidelity and skill which no other master has equaled. He frequently painted by the aid of a concave mirror, and to obtain exactness looked at his subject through a frame crossed with squares of silk thread. His practice as a portrait painter, which was at first considerable, gradually declined, sitters being unwilling to give him the time that he deemed necessary. His pictures were always small in size, and represented chiefly subjects in still life. Upwards of 200 are attributed to him, and specimens are to be found in most of the great public collections of Europe. His chef-d'oeuvre is generally considered to be The dropsical woman, 1663, and The Dutch Housewife, 1650, both in the Louvre. The Evening School, in the Amsterdam Rijksmuseum, is the best example of the candlelight scenes in which he excelled. In the National Gallery, London, favorable specimens are to be seen in the Poulterer's Shop,   Related Paintings of Gerard Dou :. | self-portrait with a Palette | Trumpet-Player in front of a Banquet | Old woman at her window,Watering flower | Young Woman in a Black Veil | Portrait of an old woman reading |
Related Artists:
Agnolo Gaddi
Italian Early Renaissance Painter, ca.1345-1396
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Jan Van Dornicke
was a South Netherlandish painter who was born about 1470 and died about 1527. His first name is sometimes spelled Janssone, and his last name is sometimes spelled van Doornik or van Dornick. He was active in Antwerp from about 1509 to about 1525. His paintings are classified stylistically as Antwerp Mannerism, and he may be the same person as the Master of 1518.